Ett tal jag höll första Maj 2015

Talet i fråga

En god representation av hur jag kände mig vid tillfället

I dagens värld är det för allt vanligt och allt för enkelt att människor förvandlas till statistik. Det beror delvis på dagens media och högst antagligen på den enorma mängd människor som befolkar vår värld idag.

Det stämmer att vi idag har mycket större tillgång till information än vad vi beklädda apor någonsin tidigare haft. Vi behöver inte heller leta länge för att hitta människor och organisationer som engagerar sig i att förbättra saker för människor och andra djur på alla möjliga sätt och vis.

Det som ändå ofta händer är att vi dras in i de problem som är aktuella för stunden och att det engagemang som skapas sällan växer sig till ett konsistent arbete med tillräckligt stöd för lösandet av de problem som uppstått. När det verkliga utvecklings eller reperationsarbetet skulle kunna börja har det allmänna intresset allt som oftast flyttat blicken till någon händelse som är mer dramatisk, förargande eller mer gripande.

Resultatet av detta är att den stora majoriteten av allt arbete sker med mindre stöd än vad som behövs och mindre resurser än vad som krävs för att effektivt lösa de problem som man står inför.

Att detta är ett problem är inte särskilt förvånande, då vi har en hel del problem och orättvisor som sker på denna jord. Svält, krig, miljöförstöring, utrotningar och flyktingströmmar för att nämna några,vi kan räkna upp problem i evigheter.

Det må vara något av en överdrift att jämföra dagens informationsflöde och mediasituation med världen Aldous Huxley beskriver sin bok Brave New World, en värld där folk matas med så mycket information och underhållning att de riktiga problemen blir mer eller mindre osynliga, men det oroar mig att skillnaden mellan hans fiktiva värld och vår egna värld känns mindre för varje dag som går

Det som ofta tyvärr uppstår av denna ström av information utan tillräcklig uppföljning är en känsla av att man inte kan påverka, att problemen är för många och för stora för att man ska kunna göra något åt dem. Ännu värre är den känsla av apati som även kan uppstå, allt ont och orättvist vi ser blir som en mur som är omöjlig att se toppen av, än mindre klättra över.

Denna känsla kan egentligen överkommas rätt enkelt genom att kolla till enkla fakta. Vi progressiva människor har fått igenom stora förändringar, speciellt under det senaste århundradet. Vi har gjort framsteg inom rättigheter och möjligheter för människor av alla sorter, läggningar och till och med kön.

Vi kan göra skillnad, speciellt i samarbete med andra människor. Det är mycket viktigt att inse att enskilda individer sällan förändrar saker, utan att de är delar av en process och varje deltagande individ är betydelsefull.

Om man betvivlar detta finns ett enkelt svar på denna fundering. Som en vis Lama en gång sa ”Om du tror att du är för liten för att göra någon skillnad, försök då sova i ett rum tillsammans med en mygga”